Ur: Bengtsfors Kraft- och Industri AB 1895-1945 Minnesskrift

Några äldre data

I likhet med flertalet mindre forsar genom bebyggda trakter har i den del av Upperudsälven, som bildar utlopp för sjön Lelången, av ålder funnits vattenbyggnader för utövande av jordbrukets binäringar såsom främst kavarn men även såg, garveri, färgeri med stamp samt liebruk.

Då forsen varit samfällighet för hemmanet Sidan Södra med många ägare har vattenrätten under gångna tider givit anledning till en mängd tvister.

Under senare delen av 1700-talet hade MÄSTER JOHAN NORDENSTRÖM för 2 Riksdaler och 32 specier pr år vid Bengtsbron arrenderat vattenrätt i den då s. k. Sörsideströmmen jämte ett jordområde på västra stranden, där han hade uppfört hus för färgeri och stamp.

Kontraktet förnyades den 6 juni 1785, men MÄSTER NORDENSTRÖM avled snart därefter, och Hovrättskommissarie A. BERGSTRÖM gifte sig då med dennes änka. Hemmansägarna sökte få arrendet annullerat, då BERGSTRÖM genom giftet kom i besittning av NORDENSTRÖMS kontrakt, men på grund av formuleringen i detta kunde han göra äganderättsanspråk på det innehavda området, och han förklarades också genom Vedbo Häradsrätts utslag den 12 nov. 1807 vara rättmätig ägare till den omstridda lägenheten.

Genom nya förordningars utfärdande synes emellertid hemmanet erhållit möjlighet att återfordra området, ty vid 1836 års laga skifte avsattes det fortfarande som samfällighet för hemmanet.

År 1854 blev det åter aktuellt att bygga vattenverk, ty den 26 maj sammanträdde Vedbo Häradsrätt vid Bengtsfors å kronskattehemmanet Sidan Södra i Ertemarks socken "för att i anledning af lanthandlaren OTTO ENQVIST och faktoren BRYNTE NILSSONS ansökan om tillstånd att i det af dem ägande strömdrag vid så kallade Bengtsforsen vid nämnda hemman få anlägga två tullmjölkvarnar och en lego- och salusåg enligt 20 Capitlet 48 Byggninga Balken skåda lägenheten samt höra ägare och innehafvarne af angränsade hemman och vattenverk."

Upperuds och Billingsfors Bruksbolag hemställde därvid, huruvida sökandena kunde anses berättigade anlägga några vattenverk vid Bengtsfors, ty enligt ett kontrakt av den 9 oktober 1825 hade jordägarna i hemmanet Sidan Södra till Billingsfors och Upperuds Bruk på 30 år utarrenderat strömfallet mot 3 tunnor salt per år.

Därpå genmäldes, att ägaren av 5/24 mtl. i hemmanet, FREDRIK TORSELL eller dennes arvingar, icke hade underskrivit nämnda kontrakt. ENQVIST och NILSSON ämnade för övrigt anlägga sina verk i östra delen av strömmen, som angavs vara garvaren NILS SCHWARTZ genom laga skifte 1836 tilldelat enskilt område, vilket överlåtits på sökandena under 49 år genom förpantningskontrakt av den 29 mars 1854.

Lanthandlaren P. PETTERSSON i Hufvudgingen anmälde sedan, att han innehade del i vattenfallet enligt ett kontrakt med ägarna av 3/4 mtl. i hemmanet, men medgav, att han ämnade anlägga verk i strömmens hufvudfåra.

Vattentillgången ansågs så rik, att de föreslagna verken skulle kunna drivas under fulla åtta månader om året, och att man med bägge sågramarna skulle kunna skära upp en tolft timmar pr dygn - synbarligen föga effektiva inrättningar jämfört med moderna sågramar. I såghuset skulle monteras ett vattenhjul av 1 och 3/4 alnar i diameter och i kvarnhuset ett hjul om ca 4 alnar och kvarnstenar med 2 alnars diameter.

Vid kvarnen påräknades följande mäldelag:

Norra Sidan...................med 9                                    Grean Norra........................med 5

Mellan Sidan..........................9                                    Grean Södra................................5

Södra Sidan..........................8                                     Espenäs.......................................3

Hufvudgingen........................9                                     Dahln.............................................2

eller tillsammans 48 hushåll.

Trots att P. PETTERSSON sökte göra gällande, att ej vattnet utan endast marken hade blivit skiftat 1836, erhöllo sökandena i K. B. utslag den 14 dec. 1854 tillstånd att utföra anläggningarna inom ett år.

Under tiden hade även P. PETTERSSON hos Rätten sökt tillstånd att uppföra kvarn och såg. För den skull hölls syn vid Bengtsfors den 23 augusti 1854, varvid OTTO ENQVIST och BRYNTE NILSSON bestredo PETTERSSONS rätt att anlägga sådana verk dels, då därigenom skulle lida intrång i sina planerade anläggningar, dels emedan de hade arrendekontakt på 49 år till ena hälften av det fall, varest PETTERSSON ämnade bygga.

Även fabrikören MARTIN ROSELL protesterade under hänvisning till, att han av samtliga hemmansägare fått 20-årigt arrende på den för vattenbyggnaderna avsedda platsen. P. PETTERSSON erhöll sedermera tillstånd att bygga de önskade verken dock tillsammans med ENQVIST och NILSSON, ifall de voro villiga deltaga i kostnaderna.

Det blev de senare, som kommo att driva rörelse vid forsen, men efter BRYNTE NILSSONS konkurs inträdde grosshandlare VIKTOR HOLMGREN som bolagsman. Genom köpekontrakt av den 25 okt. 1875 övertogo ENQVIST och HOLMGREN den östra stranden, 1/192 mtl. Sidan Södra, av J. W. SCHWARTZ, OTTO SCHWARTZ och MATHILDA E. SCHWARTZ, varefter vattenkraften den 4 jan. 1878 uthyrdes under 10 år till Bengtsfors Liebruks AB, vars direktör OTTO ENQVIST var.

Sedermera var liesmedjan från den 1 okt. 1892 utarrenderad till NILS KÄLLGREN i Bäckefors och sågen sedan den 1 juni 1893 till ing. AUG. NILSSON, Långbron.

Genom VIKTOR HOLMGRENS konkurs övergick hans del, 1/384 mtl., till sonen handlanden JACOB HOLMGREN, som därpå erhöll lagfart den 17 dec. 1895, men vilken samma dag transporterades på den nya ägaren, Elektrokemiska Aktiebolaget och en ny epok för platsen började med anledning av att en svensk ingenjör, RUDOLF LILLJEQVIST, som arbetat i Frankrike och England under 15 år, vid sin återkomst  till Sverige hade på en för landet helt ny fabrikation - Elektrokemisk industri.