Vintertid var skogsarbetet viktigt. Termosflaskor fanns inte. Man gjorde upp eld i skogen och kokade kaffe i en trebent kopparkittel. Matsäcken bestod av hembakad kaka och om man hade pålägg så var det stekt fläsk eller ägg.
DAGENS MÅLTIDER
Morgonmål: Man gick upp tidigt, mellan kl. 5 och 6. Först drack man kaffe, även barnen, och därtill åts smörgås på hembakad kaka med smör, men man var återhållsam med sirapen, för att barnen inte skulle ta för sig för mycket. Inget frosseri !
"Dageln": (frukost) kl. 9-9.30. Den varierade. Hade man haft grov rågmjölsgröt till kvällsmat dagen innan och hade gröt över, så stekte man fett fläsk och i flottet skedade man gröt, som vändes i flottet och sen var det klart att äta. Fläskskivorna kunde sedan bli smörgåspålägg till matsäcken, som man behövde vid t ex skogsarbete. Ost brukade inte komma på bordet förrän till jul och därefter.
Om sommaren var filbunke vanligaste frukostmaten, inget socker ströddes på. Smörgås åts till. Annan vanlig "dagelmat" var havregrynsgröt, skrädmjöls- eller rågmjölsgröt. Mjölk slogs inte på gröten, utan åts från en spilkum bredvid tallriken. Oftast var det skummjölk, eftersom grädden togs undan för smörkärning. Var det helg kanske man fick en smörklick till gröten - smörhål.
Det var gott om lingon i skogarna, men lingonsylt bjöds endast till pannkakor och nog så ofta ersatte lingonsylt sovel till potatisen om middagen. Som regel var det surkokta lingon. Maten kokades i järngrytor och därmed fick man också järn i sig.
K.A. född 1912 växte upp på ett småbruk i Torrskog. Man hade 3 kor, ingen häst, höns, får och gris. Sex personer i hushållet. För plöjning och harvning lånade man häst. Som flicka fick K.A. gå och tinga hästar, för plöjning krävdes två stycken. 2 -3 dagar tog det för sådd och potatissättning. Vid skörden bars det mesta höet in på ryggen. Smör och ägg såldes till affären och man fick andra varor istället och man hade dessutom egna kunder.
11 - Kaffe. De äldre drack 11-kaffe. Man drack på bit och ofta på fat och blåste på den heta drycken. Kaffet var kokt. Därtill kanske en skorpa. Under andtiden (skördetiden) packades en korg med kaffe, bullar och skorpor till arbetsfolket. Att gå ut med kaffekorgen var barngöra. Många hem rostade kaffet själva. I affärerna fanns råkaffe, stora Javabönor.
Middag kl. 12.00: K.A. minns olika soppor. Soppa med potatis, morot, palsternackor och vad täppan gav samt fläskköttben. En variant var soppa kokt på fläskben med klimp och hemodlade grönsaker. Så förekom "sô" kokt på fläskkött, grönsaker och makaroner, vartill åts potatis på en tallrik bredvid. Annan vanlig middagsmat var stekt salt fläsk med potatis, eller spekefläsk och potatis. Vid höstslakten saltade man ner fläsk i laggkärl. På våren "när kråkorna kom" var det dags att hänga det salta fläsket på tork i några veckor. Det skars i skivor till smörgåspålägg eller tilltugg med klippt gräslök till. Till spekefläsket bjöds kanske "äggpeck" eller "äggehack", som var en delikatess.
Fisk från Lelången eller något tjärn förekom ofta som middagsmat. Det var gädda, abborre, vimma, brax, lake och inte så ofta ål och laxöring.
A.A.: Någon gång kanske man lyckades skjuta en hare, orre eller tjäder. Älgar syntes aldrig till, rådjur vid enstaka tillfällen på 1920-talet. Den första gång AA var i närheten av en älg var 1929, då man byggde väg vid Sätet i Torrskog. Det var sensation. Först på 1940-talet såg han en älg på en åker. På 1930-talet började man jaga älg, men bytet blev inte mer än 1-2 älgar på ett stort område.
"Aftaval" (aftonvard): Kaffe och smörgås, eventuellt kokt ägg, ägghalvor, "morska" skuren i skivor som smörgåspålägg.
K.A.: På "messommer" kokades sötost. Mjölk värmdes och ostlöpe tillsattes, grytan drogs av spisen, och fick stå tills mjölken skar sig, man skar med sleven i massan, kokte upp i fem minuter och kyldes. Ingen smaksättning. Allt (ost och vassla) åts kallt vartill bjöds spekefläsk med gräslök och bröd. Sötost och spekefläsk ska vara riktigt kallt. När sötosten kom på bordet var det sommar!
Talesätt: Om hösten efter slakten var det gott om fläsk. Då sa fläskbitarna i grytan: Tôke på dä. tôke på dä! Om vårvintern sa de: Här ä ja, var ä du?
Efterrätt förekom sällan. I så fall bärkräm (röda vinbär), saftsoppa, rabarberkräm, nyponsoppa eller färska "gôvälter" (odon) med mjölk till.
"Kaffesôll". Torr kaka bryts i bitar i en skål eller djup tallrik, hett kaffe och mjölk slås över och lite socker strös på.
Övrigt. Salt sill. I affärerna fanns fet Islandssill i tunnor. Den såldes i lös vikt och kunderna hade kärl med sig för att förvara sillaken i. Då höll sig sillen bättre. Som middagsmat benades den ur, urvattnades och skars i bitar eller fileades och stektes. Löksås eller vit sås därtill förekom. Färsk sill. På vintern hände det att någon köpt en låda färsk sill i Halden och körde omkring på bygden med häst och släde och sålde. Färsk sill stektes.
Svamp användes knappast i lanthemmen. A.A. och K.A. kan inte minnas att de använde svamp=kantareller förrän på 1950-talet.
H.F. född 1915. Bodde på Olympen i Bengtsfors och hade nära till alla affärer och närmast till August Petterssons slakteri och charkuteri. Endast liten trädgård. Men det var långt att hämta vatten. Det fick hämtas vid korsningen Franserudsvägen-Källebergsgatan i ålderdomshemmets källa (nu hyreshus). Dagen började med kaffe och smörgås.
Frukost: (inte "daggöl i Bengtsfors) Vanligen havregrynsgröt med socker och mjölk. Enstaka gång rågmjölsgröt med "smörhål", vilket H.F. inte gillade. Mjölken slogs på gröttallriken. Kokt ägg bjöds ibland också på frukost. Ibland hade man välling. Inte alltid ost på bordet.
Middag: Vanlig vardagsmat var stekt fläsk med flott och därtill kokt potatis, råskalad. Sällan grönsaker, morötter från egna täppan på sommaren. Så var det stekt falukorv, hackkorv stekt ihop med kokt potatis, som rördes tillsammans i stekpannan. Soppa kunde förekomma flera gånger i veckan. Det var t ex grönsakssoppa med bl a rot och lägg från nöt eller gris. Sedan blev det oftast pannkaka. Söndagseftermiddagen utgjordes av kalvkotletter, stek , lever med god sås. Rätt ofta var det efterrätt även på vardagar, såsom kräm på röda vinbär, saftsoppa och lite festligare kräm på köpt blandad frukt.
Vanligaste matdrycken var svagdricka. Den köpte man av bryggarna som körde ut dricka i 5 - eller 10 liters glasflaskor i träankare. Svagdricka förekom i alla hem.
Vanligt smörgåspålägg var syltefläsk, kokt sidfläsk som lades i saltlake smaksatt med kryddpeppar, vidare hackkorv, rökt eller kokt medvurst, hamburgerkött (hästkött), som köptes i tunna skivor i affärerna och finaste pålägget var rullad. Däremot kan ingen minnas att det fanns leverpastej att köpa förrän kanske på 1950-talet.
M.S. född 1920. Växte upp strax utanför Bengtsfors tätort i små förhållanden hos sin mormors mor, som hon bodde hos tills hon var 15 år. Liksom de flesta andra började man dagen med kaffe och bröd. Till skolan hade man matsäck med sig, t ex en flaska saft och smörgås. Middagsmaten fanns inget särskilt minne av, men i sämsta fall kunde det bli "kaffesôll". Mormors mor hade varit kokfru och sista gången hon var ute och lagade mat var vid en begravning 1961 i Djupviken.
Mjölk kördes ut av bönderna i Ärtemark till varje hushåll som ställde eller hängde ut en mjölkflaska i utbyte för den som levererades.
A.A. berättar, att hans far köpte en häst, som fadern irriterades av att den stannade var gång de mötte ett fruntimmer. Hästen hade gått för mjölkkärra tidigare och varit van att stanna när en husmor stod och väntade på mjölkskjutsen.
M.S. minns hur de fick gå ganska långt för att hämta vatten och ved plockade man i skogen. Om sommaren plockade hon blåbär, som såldes till husmödrar i Bengtsfors. Lingon var inte lika efterfrågade. M.Ss mormors far dog 1929 och då fick änkan 8 kr per tre månader i pension! I sammanhanget upplyste A.A. om att riksdagen beslöt om allmän folkpension maj 1913. Första utbetalningen skedde från 1914 och lägsta pension var 50kr/år högsta 200 kr/år från det man var 67 år.
H.K. född 1926. Växte upp i ett litet brukssamhälle där det fanns brukshandel. Familjen hade trädgård med grönsaker och potatis. De flesta familjer på bruket hade gris, som slaktades på hösten. Man kunde också köpa en kalv, som två hushåll delade på.
Frukost: Havremustvälling och smörgås. Till skolan hade han med choklad i termos eller saft och smörgåsar. Barnen satt i hallen och åt. Frukosten hemma kunde också bestå av pyttipanna.
Middag: Någon kötträtt eller fisk, som man själv fiskat såsom gädda, abborre eller ål. Familjen brukade ha såväl saltat som konserverat kött. Fadern jagade, så det vankades ibland hare eller tjäder. Salt eller färsk sill köptes i brukshandeln. Varje dag serverades efterrätt, vanligen kräm.
Mjölk kom med bussen från Töresbyn. Endast bruksanställda fick köpa mjölk från herrgårdens mejeri och de betalade med poletter (=förskottsbetalning).
Det var problem med att få vatten på tomten. Man fick bära det 400-500 meter från ett ställe, där fabriken hade pumpat upp vatten från sjön.
Under kriget blev nästan allt ransonerat. Då hade HK kaniner, ett 40-tal. Det blev ett bra mattillskott och skinnen såldes.
K.F. född 1934. Växte upp på arrenderad bondgård i Ärtemark. Familjen hade 8 kor, 1-2 hästar, 25-tal höns, hushållsgris och får.
Morgonmål: Mjölkakao och smörgås. På bordet fanns mejerismör (från mejeriet i Bengtsfors, som startade 1934), ost, mesost och spekefläsk. Till skolmatsäck hade hon om vintern en liten termos med kakao och smörgås, annars saft i en flaska. Kakaon kokades antingen i kastrull eller så gjorde hon helst chokladröra med socker, kakao och grädde, och innan den heta mjölken slogs på så tog hon ett rejält smakprov - smaskens.
Middag: Stekt fläsk, hemlagad fläskkorv och potatiskorv, saltade eller konserverade, köttbullar, fiskbullar, kotletter (rygghack), lungkorv, vilken var gjord på lungor, potatis, lök och hjärta. Den kallades också krasslekorv. Hackkorv benämndes också gråkorv. Grönsakssoppa med nybakad kaka åts med förtjusning. På sommaren kom ängamat (änglamat) på bordet. Änglamat var soppa på färska grönsaker såsom morötter, ärtor, dill, persilja kokta i mjölk och rett med lite mjöl eller potatis. Sommarmat var också vit sås med gräslök. Vid slakt gjorde man blodpannkakor och blodpalt. På 1940.talet konserverades mycket och så t ex vispades blod samman med rågmjöl, sirap och svagdricka och slogs upp i konservglas, konserverades och togs fram efter behov. Då skivades det och stektes oh åts som smörgåspålägg. Saltning var inte bortlagt på 40-talet, det användes ända till frysboxarna kom omkr. i början av 1960-talet. Man hade i KFs hem två saltbaljor, en för korv och en för fläsk. Det höll sig ända till våren, men kunde väl smaka lite härsket och salt blev det. Det vattnades ur eller lades i mjölk. Man hade även möjlighet att lämna in kött för rökning hos Stakes charkuteri i Bengtsfors. Pannkakor var favoriträtt och därtill fick man sylt av körsbär eller hallon.
Efterrätt brukade man också ha, särskilt gott var chokladpudding med grädde. Denna stjälptes upp ur en veckad form och det var festligt och gott. Som i de flesta hem så bjöds bärkräm, lingon och mjölk. I trädgården fanns äpplen och de torkades på en olla eller konserverades. Sagogrynssoppa med russin eller äppelbitar var också gott.
"Aftaval": Kaffe och smörgås.
Kvällsmat: Gröt, oftast rågmjölsgröt, eller välling, smörgås.
Förr fick inget förfaras i hushållen och man tog väl vara på allting. Alla matrester blev gris- eller hönsmat liksom potatisskal. Hönsen fick tillbaka äggskalen, de behövde ju kalken. Diskningen var en omständig procedur. Två zinkbaljor stod på vedspisen. Inget "skarpt" (diskmedel) fick användas, men vattnet var hett och i den andra baljan var det sköljvatten. Diskvattnet gavs till grisarna och så togs näringen tillvara till sista droppen. Sköljvattnet blev diskvatten nästa gång. Man sparade på vattnet, för det bars in och slasken bars ut. I ladugården fanns dock vatten som pumpades dit från en källa.
Torrt bröd stektes i fläskflott, bryntes på båda sidor, mjölk slogs på, kokades en stund och åts på tallrik med sylt.
Klarskinn. Kaffe kokades och för att få det klart användes klarskinn. Detta bereddes av skinnet på lutfisk (eller lake, ål) torkades på spisstången, klipptes i små bitar, som lades i kaffepannan, när kaffet kokat färdigt.
Gristarmar användes till fjälster (korvskinn). Man gick till en bäck med rinnande, kallt vatten, skrapade och sköljde.
Ägg. Om sommaren hölls hönsen i hönshus och gård, men om vintern togs de in i ladugården i en särskild inhägnad , för värmens skull. Om vintern värpte de bara enstaka ägg och därför konserverades ägg om sommaren, då tillgången var god, genom att man lade ner ägg i vattenglas i en träbalja. Dessa kunde användas i matlagning.
Lungmos. Efter slakt tog man vara på lungor, hjärta, mellangärde, som kokades och maldes. Tömdes upp på fat och åts på smörgås. Blev det mycket så gav man till släkt och vänner. Likadant gjorde man med råmjölk, som det också blev för mycket av "på en gång". Det blev gåvor och gengåvor och på så vis hade man färskmat ofta. Nuförtiden lägger man tillfälligt överskott i frysen.
KALASMAT - I.B.K. född 1929 berättar: Mormodern hade pensionat i Sillerud, Värmland på gränsen till Dalsland och IBK hade sitt hem i närheten. De stora matkalasen hölls i samband med begravningar. Förmodligen kändes det som en hederssak att ordna med en påkostad begravning till ära för den avlidne. Bröllop och 50-års kalas var inte så vanliga och hölls mestadels i hemmen. I köket fanns en stor vedspis och om sommaren blev det väldigt varmt där. Ved, vatten och slask fick man bära, men senare installerades handpump för vatten samt avlopp. På gården i skugga fanns en stor isbinge. Mitt i den var uppbyggt liksom en trälåda man kunde gå in i och där förvarades mat. Mormodern lagade inte bara kalasmat utan bakade även bröd på beställning. Piga och serveringshjälp hade hon.
Så här kunde arrangemangen på pensionatet vara vid begravning. Denna ägde alltid rum på en söndag och gästerna anlände vid 9-tiden. Vid porten hade man satt ut granar. Kaffe , vetebröd, 10-15 sorters småkakor och tårta bjöds. Prästen var också med vid samlingen och företog utläsningen, vilket skedde även om kistan var bisatt. Så for man i kortege till kyrkan och efter jordfästningen deltog man i högmässan. Återfärd till pensionatet, där smörgåsbord dukats upp. Man först bjöds buljong med ostbakelse. På smörgåsbordet fanns kalvsylta, kalvfärs med tomatsås, sillsallad, krustader med kalvbräss, kalvtimbaler, rullkorv, prinskorv, omeletter, fiskaladåb (ofta på gädda), köttaladåb, pressgurka, inlagda rödbetor, saltgurka, ägghalvor garnerade med kaviargrädde. Vanligen gick man två gånger och tog av smörgåsbordet.
Varmrätten kunde bestå av stekt fisk (kummel) eller ugnsbakad gös, kalvstek med gräddsås, köttfärslimpa, ärtor och morötter, blomkål och kokt potatis samt tomater när det fanns.
Efterrätter: kokta katrinplommon, savarin, fromage med grädde, fruktsallad i glasskålar, konserverade persikor.
Senare serverades vin och begravningskaramell. Mormodern kokade själv dessa karameller, som var ganska stora, vitt papper innerst och svart utanpå, innehållet likt en julgranskaramell. De här karamellerna brukade gästerna ta med sig hem. Tre timmar brukade det ta att äta sig igenom en sån här middag. Det blev kväll när det slutligen serverades kaffe och tårta. Kanske var det midnatt, innan begravningsgästerna begav sig hemåt.
A.A. och K.A. födda 1912 har begravningsminnen från 1920-30-talen i Torrskog. När någon dött rustade man i sorgehuset för begravningen. Inbjudningar gick man runt med till grannar på samma hemman och till släktingarna. De kom med "forna" t ex bröd. I hemmen städade man och satte upp bl a svartvita hyllremsor på hyllkanterna. Man bakade och lagade mat. Porslin och bestick lånades hos grannar, men kunde också hyras i Erikssons affär.
Samling i sorgehuset skedde tidigt om morgonen kl. 6-7. Kaffe med vetebröd och kakor bjöds. Prästen var inte med. Så for man i hästkärror eller vintertid i slädar till kyrkan. Blomsterkransar kan de inte minnas, lite grönt möjligen och så fanns det konstgjorda vita liljor att köpa i affären till dekoration. Man gick direkt till graven för jordfästningen och övervar därefter högmässan, som tog ca 2 timmar förr i tiden. Så åter till sorgehuset där det först bjöds vin och begravningskaramell - utomhus på sommaren. Inne hade man dukat i alla rum som fanns eller behövdes och här var inte smörgåsbord utan varmrätt som bjöds omkring. Buljong med kex kanske inledde måltiden som kunde bestå av stek eller köttbullar och potatis. Ätandet höll på till sent fram på kvällen och slutligen kom te eller kaffe på bordet och smörgås. Klockan kunde bli 2 på natten, innan gästerna bröt upp.
På bröllop var det ungefär samma mat, men inte buljong. Man brukade inte ha så stora kalas då. Man vigdes hos prästen och det var de närmaste som var med, medan kamrater brukade vara ute och skjuta.
Vad man drack till maten. Åmåls ljusa motsvarande lättöl var vanligt. Så kunde man blanda Åmåls ljusa med porter och det blev mumma. Pilsner var också vanligt, men hade dålig status, då det förknippades med pilsnergubbar. Så fanns det givetvis sockerdricka, Vegamust m fl läskedrycker. Svagdricka fanns förstås och kunde också blandas med pilsner eller porter.
Begravningstårta. En sådan tårta gjordes på vanlig sockerkaka, ett lager med vaniljkräm och ett med sylt, smörkräm eller grädde ovanpå. Ett svart kors med silverkulor var garnering.
Småbröd - kakor. KA berättar från 1920-talet. Skorpor och pepparkakor var man sällan eller aldrig utan. Inte så att det ingick i dagligt kosthåll utan man skulle ha något att bjuda om det kom någon och hälsade på eller hade ärende. Potatismjöl ingick ofta i degen. De flesta degarna var ganska lika men bakades ut i olika modeller. De flesta kaksorterna är likadana i dag. Av bakpulver fanns endast Rumford, men på 1930-talet kom Mazetti och Marabou med både bakpulver och vanillinsocker. Och så använde man bikarbonat och hjortronsalt till vissa kakor. Pepparkakorna var uttagna med mått, uddiga eller som stjärnor. Löv var uttagna med mått, penslade med ägg och vända i pärlsocker och krossad kanel. Sockerkringlor var uttagna med mått, runda med hål i mitten, penslade och vända i pärlsocker.
Smultronkringlor gjordes till julen. Mjuk pepparkaka gjordes, när man hade sur grädde. När KA:s faster (modern död) var borta, vispade KA till en sockerkaka och den åt hon upp, innan fastern kom hem igen.
KF och IBK berättar från 1940-talet. Då hade det kommit till flera kaksorter, varav de flesta bakas även idag såsom drömmar, spritskransar, Brysselkex, syltkakor, schackrutor, finska pinnar, kokoskakor, maränger. Enda köpekakorna var Mariekex och små fyllda, smala rån. Likadana idag, men förr med mera fyllning. I takt med tiden kallades en sort "radiokaka" bestående av kokosfett, ägg, florsocker, kakao och Mariekex. Den kunde göras endast på vintern, när man inte hade kylskåp.
IBK:s mormor gjorde "vridna studenter" av smördeg doppade i ägg och pärlsocker. Samma deg kunde rullas på rör, gräddas och fyllas med grädde. Inget kafferep utan mjuk peppar- och sockerkaka och rulltårta.
Tröskning. - K.A. född 1912 berättar: När det var dags att tröska gjorde gårdarna arbetsbyte. Sju-åtta man behövdes. Manfolket kom vid 7-tiden på morgonen och bjöds då på kaffe och smörgås. Sen satte man igång, för det gällde att hinna med, innan höstmörkret gjorde det omöjligt att arbeta inne på logen. Två hästar drog körvandringen, runt, runt. Medelst kugghjul och en stång, som när den drogs runt fick man fart på tröskverket. Inne i ladan tog en eller två man fram kärvarna, en skar upp dem, en matade tröskverket och rakade bort halmen. Säden rann ner på loggolvet och den skyfflades upp i säckar. Halmen skakades för att få ur alla korn. Då och då fick körvandringen stanna för man hann inte med på logen och hästarna behövde vila. Någon dag efter tröskningen "kastade" man säden med skyffel mot väggen. Sädeskornen hamnade närmast väggen, agnarna längre ut. Senare skaffades harpa, en sorts handvevad maskin som blåste bort agnarna från kornen.
Tunnbröd. På hösten bakades tunnbröd så att man hade för en stor del av året. Degen bereddes av havremjöl, kavlades ut mycket tunt till stora kakor, som rullades runt kaveln och ut på den långskaftade brödspaden och så in i ugnen i muren som eldats upp ordentligt. Eftervärmen togs tillvara genom att havren skyfflades in i ugnen - 50 - 70 kg - varigenom skalet lossnade och sedan kunde man åka till kvarnen och få havren skrädd och mald.
RECEPT
Gammelgårdens tunnbröd Om man är ensam om baket, gör halv sats!
1 liter vatten Ugn 300 - 275 grader.
1 hg jäst Plåten ska vara het och osmord.
2 tsk hjortronsalt
50 gram margarin
½ dl sirap
4-5 msk brödkryddor litet salt
14-15 dl mjöl av fyra sädesslag
Ljumma vattnet och smält margarinet däri. rör ut jäst och hjortronsalt i litet av degspadet. Tillsätt resten av ingredienserna. Arbeta degen smidig. Slå upp den på väl mjölat bakbord, knåda. Gör fyra rullar av degen, som delas i 17-20 bitar. Rulla bullar som får vila mellan bakdukar. Kavla ut dem tunt, slutligen med kruskavel eller så kan man nagga dem tätt. Lägges på bakdukar, innan det är dags för gräddning. Med hjälp av kakbotten läggs två kakor på varje plåt. Gräddningen tar 3-4 min. Passa väl, kakorna ska inte ta färg. Förvaras torrt.
Mörska (sötostgröt)
3 liter standardmjölk
1 liter filmjölk
ca 2 msk vetemjöl
ev. litet kardemumma till smaksättning
Koka upp standardmjölken, sätt grytan åt sidan och häll i filmjölken. Låt stå tills mjölken skär sig. Koka därefter tills den mesta av vätskan ångat bort och när det blir litet simmigt, rör man ner en redning av vetemjöl och litet mjölk. Får svalna - stelna. Kan ätas på assiett eller som förr såsom smörgåspålägg.
Tillbaka till startsidan