Bengtsforstraktens Fornminnes & Hembygdsförening                                                                                                 

                                                                                                                                                               Hjalmar Rådström

Från första början så var det dalslänningen Grosshandlare Hakon Dahlén, ordf. i Dalslands Gille, Göteborg, som inbjöd samhällsborna till allmänt sammanträde på Hotell Mården den 30 nov. 1918, för att bilda en lokalförening av Dalslands Hembygdsförening i Bengtsfors.

Av protokollet framgår att ett tiotal personer infann sig. Efter inledningsanförandet utav Dahlén uppstod en ganska livlig diskussion, vilket resulterade i val av kommitté för att samla intresserade och utlysa ett konstituerande möte.

I denna kommitté invaldes Stationsinspektör Hjalmar Rådström (ordf. & sammankallande), Landsfiskal Robert Larsson och Valfrid Nilsson.                        

Detta mötet hölls den 8 februari 1919, så bildades en lokalförening av DFH med en styrelse bestående av: Hjalmar Rådström, ordf., Anna Emanuelsson, Ida Winberg, postexp. Dage Engström, kandidat Ivan Markendahl, kontorsbitr. John Löfvendahl och lantbrukare Valfrid Nilsson. Suppleanter var Anna Wassenius och handl. Oscar Martinsson, samtliga från Bengtsfors.

1919 års redovisning visar 58 medlemsavgifter á 1 krona och en gåva på 225:- från Amatörteatersällskapet, vars skapare och primus motor var Hjalmar Rådström.

Den 12 juni 1921 hölls den första hembygdsfesten som var förlagd till platsen där disponent Sjöströms villa låg. Stora och vidlyftiga arrangemang var då tilltagna, men fram på fm. började det ösregna, varför festen kom att förläggas till Folkets Hus. Medverkande var dr. Axel Härnelius, pastor Harald Hallén, Torrskog, som talade över ämnet: "Forntid och nutid", Bäckefors avd. av Dalslands Sångarförbund, Bengtsfors Musikkår samt en storslagen bondespelmanstävlan. Hembygdsfesten gav ett netto på 97:-. Festen anordnades av BFH & DHF, som då hade sitt årsmöte.

Den andra hembygdsfesten hölls 1922 under medverkan av prof. Adolf Noréen, pastor H. Hallén, Dan. Danielsson, Filipstad samt Anders Fritiofs teatersällskap, som uppförde Värmlänningarna.

Den tredje hembygdsfesten hölls 1924 och bjöd på föredrag av dr. Väring, pastor H. Hallén, fru Elisabeth Wearn-Bugge, skriftställaren Viktor Myrén samt musik av kantelespelaren Selin, Stockholm.

Föreningens strävan var att så fort som möjligt få tag på en storbondegård, typisk för norra Dal och vidare samla en sådan gård tillhörande byggnader, för att för kommande släkten kunna visa bondekulturen i gången tid.

Intresset var stort bland bygdens folk och massor av föremål i form av möbler, husgeråd och verktyg av allehanda slag skänktes, och en del inköptes på auktioner. Styrelsen hade funnit lämplig plats för stugorna på Majberget och vädjade till ägaren Billingsfors- Långed AB att få disponera 3.800 kvm. på berget och bolaget som var mycket förstående och generöst upplät området gratis under 50 år.

Vid årsmötet 1927 beslöts att föreningen skulle heta Bengtsforstraktens Fornminnes & Hembygdsförening. Medlemsantalet var då 30 st. och kassabehållningen ca 1.800 kr. Medlemsavgiften 2 kr., och erhålla då förbundets tidsskrift "Hembygden" gratis.

1928 hade man i Backen, Herrenäs funnit en bondestuga, som var från 1840-talet och den fick man köpa för 925:- av hemmansägaren Albin Emanuelsson. Den 1 maj började arbetet med märkning och nedtagning av stock för stock och fraktade timret som lades upp nedanför Majberget. När vintern och snön kom, då kom ärtemarksbönderna med hästar och drog upp stockarna till bergets topp och så monterades huset upp som det ursprungligen varit. Samma år inköptes stolpboden från Barkerud i Torrskog, och ryggåsstugan, torparstuga från 1700-talet, som kom från Grösäter i Järbo socken. Den var bebodd till 1927. Medlemsantalet hade nu stigit till 165 st.

Dessutom hade Dalens byalag i Nössemark detta år skänkt en kölna till Gammelgården. Den uppfördes också samma år. Vidare hade man byggt en serveringspaviljong i allmogestil, ritad av länsarkitekt Allan Berglund. Landsväg anlades också till kaffestugan.

Midsommarafton 1929 (23 juni) stod alla dessa stugor klara och möblerade och försedda med respektive föremål, ca 500 st. till största delen skänkta till Gammelgården. Landshövding Axel von Sneidern invigningstalade och erinrade om att det var 50 år sedan Artur Hazelius började sitt arbete med Nordiska Museet och Skansen i Stockholm. Vidare medverkade bl a Kungl. Bohusläns regementes musikkår, Dalslandsskalden Viktor Myrén och Delsbostintan. Dessutom hölls den första spelmanstämman på Gammelgården med 18 deltagare. Det var invigningsfest i dagarna två med över 3.000 deltagare från när och fjärran.

1930 uppfördes mjölnarstugan från Näsbo i Ärtemark, en gåva av Näsbogårdarna. Samma år inköpte föreningen skvaltkvarnen som kom från Liögården i Tisselskog och den hade varit i bruk tills den flyttades.

Den 4-5 juli 1931 hölls en stor hantverksmässa, med hantverkare från Ärtemark och omgivande bygder och var besökt av 4.000 personer. Måndagen den 6 juni var det besök av kronprinsparet Gustaf Adolf och Louise och då var det 2.000 personer och mötte upp på berget. Entréavgiften till stugorna var 40 öre vuxna och 25 öre barn. Besöksiffran uppgick under sommaren till 5.450 betalande förutom alla medlemmar som hade gratis entré. Detta år uppfördes skvaltkvarnen. Medlemsantalet under året var 505, varav 12 ständiga.

1932 uppfördes soldattorpet från soldatstommen Klingerud i Laxarby. Till stugan skänkte Hallands regemente en uppsättning soldatuniform av 1867 års modell. Antalet medlemmar hade nu stigit till 532. Gammelgården hade under året besökts av 4.710 personer. Den 10 juli var det åter stor hantverksmässa och spelmansstämma. Ytterligare en gåva av Dalens byalag i Nössemark, ett bråtskjul, som användes till att torka linet i, innan man brötade och skäktade det.

1933 den 2 juli var det åter stor fest. Ett gammaldags bondbröllop firades i strålande sol med 4.000 deltagare, som anlänt med extratåg både på Lelångebanan och Västra Värmlands järnväg.

1934 den 3 juli var det hembygdsfest med flera tusen deltagare.

1935 stod den 25 meter långa uthuslängan från 1700-talet färdig, den hade flyttats från Lofterud i Vårviks socken.

Ytterligare en verksamhet, som med varje år utökades var skolresetjänsten, som Hjalmar Rådström startade redan 1918 och som förde skolresor från Gällivare i norr till Ystad i söder, ja även Danmark och Norge, till Gammelgården, med resor på Dalslands kanal.

1936 startade Dalslands Turistförening och Hj. Rådström var sekreterare och kassör. Så uppfördes Edvin Janssons stuga från Grean i Ärtemark och på våren var den klar att invigas och tas i besittning av vandrarhemsgäster. 1.367 gäster bodde på vandrarhemmet det året. Föreningen hade nu 643 medlemmar både i och utom Dalsland. Kaffestugan hade byggts ut till det dubbla. 4.116 personer besökte detta år stugorna.

1938 tillbyggdes kaffestugan med matkällare under stugan. Den 7 juli avled Gammelgårdens skapare och föreningens allt i allo under 20 år - Hjalmar Rådström.

Han efterträddes 1939 av överläraren Adolf Sandegärd, som valdes till ordf. och sekreterare. Enligt årsberättelsen 1939 balanserade utgifter och inkomster på 13.227 kr och tillgångar och skulder på 28.408 kr.

1940 beslöts att trots krigstider hålla vandrarhem, kaffestuga och samlingar öppna och uppdrogs åt fru Edith Rådström och dottern Britta att handha föreningens verksamhet liksom föregående år. Något kontrakt angående ersättning kunde då ej upprättas utan denna fråga skulle upptas till behandling senare, då man fått en uppfattning om verksamhetens omfattning under nuvarande extraordinära förhållanden. Verksamheten fortsatte oförändrad under hela krigstiden om man undantar följderna av ransoneringarna av som t.ex. kaffet, som var så pass viktigt för kaffestugan. Men det gick trots att de tilldelats endast 3 kilo kaffe för hela säsongen. Det fanns ett kaffesurrogat som hette E4 och med det blandades de 3 kilo kaffe, de fick t.o.m. beröm för kaffet under hela säsongen.

1943 höjdes medlemsavgiften från 2:- till 2:50:- och visningsavgiften från 40 öre till 50. Ett nytt tillskott till samlingarna blev en smedja från Bäcken i Torrskog. Föreningen firade 25-årsjubileum, museet 15 år och 10 år sedan vandrarhemmet kom till.

1945 byttes den gamla vedspisen i kaffestugan ut mot en fin elektrisk spis, men Lilly i köket tyckte bättre om den gamla hederliga vedspisen; som en het sommardag kunde ge ända upp till 40+ grader i köket, och veden bars in i stora vedkorgar från vedboden intill soldattorpet.

1946 borrades en djupvattenbrunn intill gamla vandrarhemmet. Dessförinnan fraktades allt vatten upp med hästskjuts och senare med bil och tömdes i en cistern, som stod utanför kaffestugan. Den nya brunnen gav 900 l/timm. gott vatten och ledningarna lades till vandrarhemmet och till kaffestugan.

Till årsmötet 1948 avsade sig Adolf Sandegärd omval till ordf. och Britta Rådström valdes till ordf., sekreterare och kassör samt fortsatte att vara intendent och vandrarhemsföreståndare. Vandrarhemsgästernas antal hade nu stigit så att det gamla vandrarhemmet och soldattorpet plus alla andra extralogi inte räckte till och föreningen vädjade till STF att få inköpa och rädda ännu en gammal gård, som annars skulle skatta åt förgängelsen. De fick då i uppdrag att söka reda på ett sådant lämpligt hus. Sadelmakare GF Pettersson talade om att Strand gård, Ed, var såld till en vedhandlare, som skulle såga ned huset och sälja det till Göteborg som brännved á 24 kr/kbm. De ringde vedhandlaren, som ännu inte haft tid att befatta sig med huset och han var glad att få sälja det för 2.250 kr som det stod. Strand gård är från 1700-talets mitt och var byggt av det härligaste kärnvirke. Det märktes ned och fraktades till Bengtsfors och blev ett mycket populärt vandrarhem. Föreningen förvärvade av Bengtsfors Kraft & Industri AB för 600 kr en tomt på 1.250 kvm. 1948 den 25 april skedde en högtidlig avtäckning av en minnessten över Gammelgårdens skapare. Stenen som restes av Bengtsfors hantverkare och köpmän, avtäcktes av landshövding Axel von Sneidern och överlämnades till hembygdsföreningen av hantverksföreningens ordf., skomakarmästare FO Karlsson. Den 30 juli höll Dalslands Spelmansförbund sin årliga spelmansstämma, dessutom medverkade Hillevi Stenhammar med sång och dagen avslutades med gammeldans till musik av spelmännen.

Logiantalet 1949 var 3.019 och placerade Bengtsfors vandrarhem i besöksfrekvensen som nr 15 bland Sveriges 288 vandrarhem.

Ja, åren gick med allt mer ökande besökssiffror i både samlingarna, vandrarhem och kaffestuga. 1951 moderniserades kaffestugan och köket tillbyggdes och försågs med modern köksinredning. Den 14 augusti kom kung Gustaf VI Adolf under sin Eriksgata i länet och avlade ett besök på Gammelgården och det nya vandrarhemmet och han lämnade sin namnteckning som minne av besöket att fästas på en vacker sten.

1952 i november avled styrelseledamoten och sedan 1939 föreståndarinnan för kaffestugan, Edith Rådström, som i sitt äktenskap med Hjalmar Rådström, varit ett gott stöd i dennes skapande av Gammelgården.

1953-53 utfördes betydande konserveringsarbeten av konservator Beda Westman från Skara museum, en tid som var mycket lärorik för intendenten, som sedan fortsatte arbetet allt efter som tiden tillät.

Sedan 1958 anslog Bengtsfors köpings kommunalfullmäktige 3.000 kr till reparationer. Ytterligare omfattande reparationer, såsom alla tak på stugorna. 1960 gick köpingen i borgen för ett lån på 26.000 kr, som årligen skulle amorteras och räntebetalas med det årliga anslaget på 3.000 kr. Under åren 1961-64 gjordes alla dessa storreparationer.

1962 flyttades den tidigare inköpta lilla stolpboden från Dalen i Nössemark av Lions Club i Bengtsfors, som också byggde upp den och bekostade nytt tak. Den blev med 4 bäddar en förläggning för vandrarhemmets gäster.

Det hade länge varit föreningens önskan att göra en rekonstruktion av presshuset i Fillingen, Ärtemark, då föreningen redan hade fått pressar och hattformar från det på 1930-talet rivna presshuset. 1964 då det 150-åriga Nygård började rivas, för att lämna plats för Domus, inköptes av det präktiga gamla kärnvirket, stockar, golv- och takbräder och en del mursten. Inköpet kunde göras tack vare bidrag från Lions Club, Bengtsfors Köpmannaförening, Bengtsfors Teateramatörer, Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund och en hel del privata givare. Två tombolalotterier gav pengar till uppbyggandet, vartill Bengtsfors kommun gav 600 kr. Den 82-årige Vilhelm Andersson var byggmästare och som ung hade han lärt sig bygga timmerhus. Den skicklige muraren Albin Albinsson från Herrnäs murade murstocken med 4 eldstäder, dvs. en för zinkgrytan, en för färg och limgryta och två för hattpressarna. Nordiska museet hade redan på 1920-talet fotograferat både exteriör och interiör på huset och även arbetsmoment av både halmflätning och pressning av halmhattar. Den blivande arkitekten Ylva Nordlund från Jönköping gjorde ritningarna efter fotografier och efter måtten på kvarvarande grund och rester efter murstocken, ett arbete som gjordes som gåva till Gammelgården. På det viset blev det en exakt kopia av presshuset i Fillingen, som invigdes den 24 juli 1966, då Halmslöjdens dag firades. Ivan Johansson i Fillingen, vars far var en av dem som byggde huset, invigde presshuset genom att pressa den första hatten, så som han förr i tiden pressade tusentals hattar i sin fars presshus. Huset står nu som monument över halmslöjden och hantverkskickligheten i Ärtemark och kan för kommande generationer berätta om tillverkningen av "Ärtingehatten" som under nödåren 1860, 70 talen och ända in till 1920, 30-talen gav bygdens folk en inte föraktlig biinkomst. En tvåvånings matbod från Kvarnliden, Ärtemark byggd under 1800-talets mitt, gåva av Saugbrugsföreningen i Halden, uppfördes samma år nära vandrarhemmet och blev ett trivsamt familjelogi.

Åren gick med ökande besökssiffror både på museumet, kaffestugan och vandrarhemmet. 1972 togs ett nytt historiskt beslut, att bygga en ny kaffestuga, paviljongen fick ge vika för den nya byggnaden. Under innevarande år 1971/72 så fick föreningen tag i en lada från Kronan i Laxarby.

Under åren som gått har Gammelgården blivit mer och mer komplett. Britta Rådström tyckte när hon jubileumstalade 1979, att Gammelgården var ganska komplett vad byggnader och samlingar beträfafde. Man hade då också, sedan några år en ny modern kaffestuga, hon ansåg att Bengtsfors hade en av landets finaste hembygdsgårdar och det får vi väl alla hålla med om. En bland landets största till och med.

Det var ju så, att flera av de gamla byggnaderna var tämligen medfarna efter sin kringflackande tillvaro i landskapet och efter 50 år på Gammelgården. Skvaltkvarnen var en sådan byggnad som var akut behov av restaurering, men man övervägde också att ev. bränna upp den. Idag ser vi kvarnen stå på sin plats på bergsluttningen i sin fulla glans.

1985 fick man beviljat ett AMS-anslag, kommunalt bidrag för reparationer utav uthuslängan från 1700-talet. Styrelsen hade också en förhoppning att kunna få bygga ett kallförråd. Vid den här tiden fanns tre anställda och en intendent. Det började bli ganska besvärligt att ha personal ambullerande mellan olika platser. Man hade kontoret på Nygård nere i köpingen och sin övriga verksamhet på Majberget. Det blev allt mer högre krav på personalutrymmen, verkstad, kontor, arkiv, bemanning och utrustning. Det här var ett stort steg att ta för föreningen. Var finna sådana utrymmen, vem skulle bygga, hur skulle föreningen ha råd? Men så var det ju det där med kallförrådet! En envis och framsynt intendent, Lisbeth Andreasson som övertalade en mer tveksam styrelse att delar av detta skulle kunna bli de lokaler vi drömde om. Och uthuslängans reparationer gick ekonomiskt bra och vi fick råd med ett förrådsbygge på lågbudget. men Intendenten Lisbeth fick själv ordna med virke, material och inredning. Så hon tog vaktmästarna med sig till Torrskog och tiggde träd, som avverkades och sågades. Nu hade vi egna snickerikunniga vaktmästare. Det gjorde att vi kunde klara ett mer kontinuerligt underhåll plus att vi gjorde ständiga nybyggnader. 1986 var ett nytt år på en ny förändring på Gammelgården.

Antalet arrangemang ökade för varje år, var nu uppi i 15-20 årligen mellan åren 1985-88. Nu började vi även mer medvetet och ihållande arbeta med marknadsföring, vilket gav effekter både i publicitet och besöksantalen ökade ökade i takt med detta. Man fick problem med både uppfarten och parkeringsmöjligheterna till Gammelgården, vilket hade varit uppe och diskuterats under många år. I 1988-års verksamhetsberättelse sägs det att de konkreta planerna började att närma sig en slutgiltig lösning.

Vid föreningens julfest den 15 januari 1989, meddelades deltagarna att Britta Rådström hade avlidit tre dagar tidigare, snart 80 år. Därmed hade den tredje för Gammelgården så brinnande medlemmen utav familjen Rådström gått ur tiden. Britta hade ända in i det sista ett stort engagemang för vad som hände uppe på gammelgården och var ända till sin bortgång, ordinarie styrelseledamot.

Nu hade man börjat att engagera olika arbetsgrupper utav medlemmar. De har under åren utfört ett enormt arbete för föreningen. Likaså har föreningen haft en lång rad av praktikanter och personer med olika arbetsmarknadsanställningar.

De viktigaste händelserna under 1990-talet var två nya byggnader samt en ateljé. En portvaktsstuga från EKA (Elektrokemiska AB) i Bengtsfors från 1895, skänkt av släkten Liljeqvist. Den andra byggnaden var halmfläterskan Maja Lenas stuga från Myren, Årbol i Ärtemark, skänkt av Gösta Gunnarsson. Ateljén är en rekonstruktion av halmkonstnärinnan Beda Aronsson Galles arbetsrum från Strandvägen i Bengtsfors.

Under innevarande år skulle hembygdsföreningen ge ut en samlad dokumentation om halmslöjden på Dal. Bokprojektet kom i stånd och författaren Siw Jägerung fick i uppdrag att skriva boken. Den fick stor uppmärksamhet bland våra halmslöjdare här i trakterna. Boken går att köpa på hembygdsföreningens kontor, Gammelgården, eller i Bokhandeln.

Att bygga ett Halmens hus hade diskuterats med kommunen, länsmuseet, hemslöjdsföreningarna m.fl. under många år. Under hösten 1993 skedde så, mycket hastigt ett genombrott i överläggningarna. Det innebar i sin tur en rekordsnabb beslutsprocess, projektering och slutligen byggstart den 1 mars 1994.

På årsmötet 1996 togs ett viktigt beslut, när det gällde revidering utav föreningens stadgar, vilka blev mer tidsenliga. Samt att föreningens namn förkortades till Bengtsforstraktens Hembygdsförening. Under 1996 ingick föreningen i en kartläggningsprojektet SESAM, ett projekt anordnat av Sveriges Hembygdsförbund, i vilket man kartlade föreningens kulturella, sociala och ekonomiska betydelse i sin bygd.

Idag kan vi vara stolta över en välskött Gammelgård och att vi är en aktiv medlemsförening med 570 medlemmar 1999. Vi inte bara vårdar det gamla utan i högsta grad ser framåt och utvecklar vår hembygdsförening.

Vår grundare Hjalmar Rådström var långt före sin tid, han insåg att det behövdes pengar för att klara de uppgifter man hade tagit på sig i stadgarna. Det var ju därför man anordnade alla slags arrangemang. 60 år innan ordet "kulturism" uppfanns praktiserade han det. Nu har ett nytt begrepp kommit för att förknippas med hembygdsrörelsen, nämligen "social ekonomi". Det kan bl.a. komma att innebära en radikal omorganisation på vår Gammelgård, förhoppningsvis till gagn för alla. Men hur det går med den saken ankommer på framtiden, en ny Gammelgård .