Nössemarks socken - berättat 1935 av Alex Adamsson, född 1864 i Dalen, Nössemark
En brygghistoria: Farbro Magnus va ungkar å bodde på Bergerud han hade en stallbock. En gång då mor hade bryggat till jula hade ho ställt ut bryggekare i farstugånga å ho hade brett över me ett lakan å så la ho en skinnfäll över, för de va kallt å då si kom bockfan å trappa rätt opp i kare på överbrässlan å käppera som bar opp överbrässlan åkte te sida så lakane kom i dreckan, men bocken var ur like fort som han kom i. Mor kom ut å feck se spektakelse å tog ille ve sej å når farbro kom feck en höra, men han tog det lugnt å sa "då ble de bocköl te jula".
Håbols socken - berättat 1934 av Anna Larsson, född 1864 i Näs, Ärtemark
Hästeslaktarn = "Puken": Mor har berättat om ett av sina tidigaste barndomsminnen, hon var född 1832 så detta hände väl någon gång i slutet av 1830-talet. På den tiden var det en särskild karl som slaktade hästar och tog dö på hundar och han kallades Puken och var avskydd och ansågs nästan inte som en kristen människa. Så var här en puke som kallades Rymper. En gång när mor och far var borta och pigorna ute i lagårn hade Rymper kommit och satt i spisen när pigorna kom in. Det brukades så på den den tiden, när någon kom in och, som tyckte det var kallt, satte sig på spishällen med ryggen mot brasan. Drängarne och barna va inne. Det stod en gryta i spisen det kokades sö - soppa - och drängarne sa att Rymper släppt en köttbit i grytan så då vågade pigorna inte äta soppan. Rymper åt hästkött och gjorde pölsa i hästmagar och när han skulle äta gick han efter full förskinnet med pölse mat.
Lön för piga: I mitt hem hade pigan 25 kr i lön för år och 5 kr i städja och "allt behör". Med allt behör räknades ett ylletyg till klänning, och ett bomullstyg samt tyg till särk och 2 par känger. På en del ställen fick hon ull och lin till vävnad. Ibland skulle pigan utom det andra även "fö sö", ha föda till ett får. I min mormors tid var pigans lön inte mer än 8 kr och kanske ett par kroner i städja och så allt behör.
Ärtemark socken - berättat av Mina Eliasson, f. 1877 i Ärtemark
Sällsam upplevelse: Det här har Anders Larsson Grean, Ärtemark, född på 1830-talet och död 1915, berättat. En mörk höstkväll skulle soldaten på Årbols soldatstom ge sej av med ordern till Ormansbyns soldatstom, att de skulle samlas på exercisplatsen. Nedanför Nytorp skulle han gå ginvägen över till Bergane, då får han se två karar en på vardera sidan om grinna. De var bra, sa soldaten, att jag får sällskap. ja, svarte den ena, nu ska du få följe så du aldrig glömmer de. Så drog de iväg me´n mot Greaströmmen och sökte få´n ner i strömma. Han kom ej ur deras våld förr´n i gryningen, men då släppte de honom.
Tillbaka till startsidan