Håbols socken - berättat 1934 av Anna Larsson, född 1864 i Näs, Ärtemark
Julseder: På julafton hängdes ett klä för fönstren för att inte gråben skulle titta i julljusen och på så vis få makt över djuren.
Torrskogs socken - berättat av Lisa Andersdotter Nästegård, Torrskog, född ca 1820-30, död 1900
Julstök och julfirande i hemmanen Bön, Känsbyn och Nästegård i Torrskog, från 1800-talets början. Det som började räknas till julstöket var julslakten. Dagen före nasses död var den viktigaste. Då kom slaktaren och dennes medhjälpare i ottan, då det första blev att förse sig vid ett väl dukat bord där de nödvändiga suparna måste intagas. Så omsider kom tiden för att gå till svinhuset för att utföra slaktförättningen, då oftast suparna satt upp modet att möta striden med den då alltid mer än årsgamla grisen. Slaktarens största konst bestod i att kunna slänga snaran rätt om grisens tryne och utföll detta riktigt så drogs grisen med tillhjälp av de assisterande mannarna ut och utkommen i det fria greps han under hjärtskärande skrik och lades på slaktbänken och dels bands och dels fasthölls och när djuret så efter mycket arbete och strid förlorat förmågan att kunna röra sig skrapades med kniven rent där sticket skulle ske och då detta äntligen var gjort stack kniven in under det att djuret uppgav höga jämmerskrin. Allt efter blodförlusten tystnade så småningom skriken. Därefter togs grisen in i storstugan, där rengöringen av densamma föregick. På den tiden användes ej fläsk och köttvaror färska, utan måste alltid vara salta.
Lucia som kallades Lusseotto firades på så sätt att vid tretiden på morgonen stego familjen upp och åt en kraftig måltid som mest bestod av kött och fläsk, varefter det sedan blev avklädning för att åter krypa till kojs för att sova till det blev dager.
Dals-Ed - berättat av torparen Andreas Andersson, Näbban, Rävmarken 91 år gammal - 1906
"Påsknattsvaka" Låg man ute på ladugårdstaket och vakade under påsknatten, så fick man se den person, som en skulle bli gift med.
Tillbaka till startsidan