Avskrift från gamla papper i arkivet
Bengtsfors
Varifrån namnet Bengtsfors kommit, kan man inte med säkerhet säga. En på slutet av 1920-talet levande åttioåring lär emellertid som svar på den frågan ha avsjungit följande verser:
En gammal gubbe hette Bengt
uti vår ström gick han och meta
och sen den dagen har man tänkt
att plats och ström fick Bengtsfors heta.
Då över strömmen fanns en bro
- de som det sagt nu äro stumma -
där levde gubben Bengt i ro
och åt sin lax, han och hans gumma.
Här fanns ej odlat fält, varpå
det kunde växa sädesaxen,
men gubben Bengt var nöjd ändå
att han i fred fick äta laxen.
Och fast han var en gammal man,
han ute var i alla väder
och han omsider även fann
att det var gott att äta tjäder.
Och gamle gubben Bengt med fru
blev samlad in som mogen gröda,
för Bengt att meta laxar nu
det lönade visst ej hans möda.
Men sagan den bör ha sin gång
ty säkert är att Bengt han vilar,
han lämnat har sin metestång
och även sina vassa pilar.
Det anförda rimmet om gubben Bengt ger anledning till det antagandet, att platsen forntida varit mycket obetydligt och att dess få invånare livnärt sig med fiske och jakt.
Det område, som från och med 1 januari 1926 kom att benämnas Bengtsfors köping, utgöres av:
från Huvudgingen 147,70 hektar, från Grean Norre 46,78 hektar, och från Sidan södre 241,94 hektar, vartill kommer vattenområde i Lelång och Höljen 102 hektar eller sammanlagt 538,51 hektar.
Ursprungligen torde det väster om strömmen varande, till hemmanet Sidan Södre hörande jordområdet om 4 tunnland och 10 kappland hava benämnts Bengtsfors, och ha ägare i Huvudgingen och Sidan Södre upprepade gånger tvistat om äganderätten till detsamma, varför det även benämnts "tvisteparken".
De urkunder, som vid sista tvisten härom åberopades, och vilken tvist avgjordes vid häradssyn på platsen den 5 augusti 1790, voro dels ett pergamentbrev, "gifvet Thorsdagen före S:t Mårtens dag 1454" av innehåll att förbemälte, (omtalade), Bengtsfors haver legat till Sunnersta, (sydligaste), Sida gården av hedenhös, (sedan hednatiden), dels ett den 21 juni 1581 för Olof Björnsson utfärdat fastebrev på gården Sundersidan jämte Bengtsfors ström även som ett gammalt pergamentbrev av den 10 febr. 1595.
Uti Lignells beskrivning över Greveskapet Dal, utgiven år 1851, är under hemmanet Sidan Södre upptaget "Bengtsfors, 1 stamp, färgeri, garveri, tegelbruk." Stampen och färgeriet lågo på västra sidan strömmen och ägdes av Martin Rosell, garverierna, 2 till antalet, lågo på södra sidan och ägdes av Thorsell och Schwartz. varest tegelbruket legat, har icke kunnat utrönas. 1854 byggdes i strömmen en kvarn och en såg. Å den s. k. Järnbokasen, där nu Lelången flyter in i kanalen, var ett faktori för förmedling av malm-, järn- och varutransporter uppåt landet utmed sjöarna. Snart därefter tillkom det s. k. Enqvistska huset samt åbyggnader på Nygård, varest inrättades handelsbod och 1863 gästgiveri med brännvinsutskänkning.
Över strömmen ledde en gammal träbro, beläget något ovanför den nuvarande murade stenbron, som byggdes 1964 och då lärer betingat en anläggningskostnad av 6.000 kr.
Samfärdseln förbi platsen förmedlades genom en backig landsväg från Åmål till orterna västerut, och hurupass trafikduglig den väg var, kan man få en föreställning om genom att promenera uppför den s. k. Greabacken, även kallad Högebacke, vilken enligt gamla ritningar hade en stigning av 1:3½.
Under pågående anläggningsarbeten å Dalslands kanal under åren 1865, 66 och 67 samt efter dess invigning av kung Karl XV i september 1868 skedde visserligen en del inflyttningar till platsen, men något egentligt uppsving inträdde icke.
Post hade förut hämtats från Billingsfors varje lördag i en liten väska, men 1865 inrättades i Bengtsfors postkontor, varefter post två gånger i veckan kördes fram och åter från Billingsfors förbi Bengtsfors till Norge.
I början av 1870-talet omlades den backiga vägen från Låbyn /Laxarby) till Barkerud (Torrskog) och blev såväl härigenom som genom kanalen något livligare, så att omkring år 1885 boningshusen uppgingo till omkring 20 och innevånarnas antal till omkring 70. Kvarnen och sågen voro fortfarande i gång varjämte tillkommit en liten liesmedja och två handelsbodar, men garveriet och färgeriet voro så gott som nedlagda.
Med Lelångenbanans byggande under första hälften av 1890-talet och efter dess invigning av konung Oscar II den 28 juli 1895 inträdde en livligare verksamhet på platsen. Byggnadstomter såldes, boningshus uppfördes, 2 sågverk växte upp, vattenkraften i strömmen utnyttjades och kraftstation anlades, elektrokemiska fabriken igångsattes och vid sekelskiftet även sulfitfabriken. Folkmängden steg årligen, så att år 1912 innevånarantalet uppgick till 1.400, handlandenas antal till 20, mantalsskrivna fastighetslotter till omkring 200 och taxeringsvärdet å fast egendom till över 1½ miljon.
Emellertid hade det hastiga bebyggandet skett utan plan och helt andra åsikter och intressen ifråga om vårdande av gemensamma ordnings- och hushållsangelägenheter började göra sig gällande bland platsens mera tätt sammanträngda befolkning än inom den övriga delen av Ärtemarks kommun, till vilken alltså Bengtsfors hörde före 1926. Man började inse det trängande behovet av att få bryta sig ut och bilda egen kommun, där ordningsstadgan, byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets städer komme i tillämpning.
Redan år 1906 den 14 november hade frågan härom dryftats på ett allmänt möte, men spordes därav ej något resultat förrän då den 21 juni 1909 en tillsatt kommitté ingick till vederbörande med ansökan om Köpingrättigheter för Bengtsfors. Denna ansökan förklarade Kungl. Maj:t den 1 augusti 1913 icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Nu vilade frågan till år 1918 den 6 september, då densamma vid ett hållet möt ånyo upptogs och vid ett nytt allmänt möte den 3 december samma år en ny kommitté tillsattes med uppdrag att vidtaga alla åtgärder för att bringa köpingsfrågan till en lycklig utgång.
Kommitterades första åtgärd blev nu att söka få till stånd stadsplan med stadsplanebestämmelser för lämpligt område vid Bengtsfors, och för sådant ändamål upprättades den 20 februari 1919 kontrakt härom med den erkände experten på detta område, förste stadsingenjören Albert Lilienberg i Göteborg.
Kommitterade hemställde därpå den 14 juni 1920 till Konungens Befallningshavande i länet om utverkande av nådigt förordnande av stadsplan för ett å av bemälde stadsingenjör år 1920 upprättad karta betecknat område vid Bengtsfors. Redan den 8 oktober samma år föreskrev Kungl. Maj:t, att ansökta stadsplanen skulle upprättas.
Efter ett flertal sammanträden samt anskaffandet av en mångfald erforderliga uppgifter m.m., såg sig kommittén den 7 maj 1921 i tillfälle att ingå till Kungl. Maj:t med ansökan om Köpingrättigheter, vilken ansökan, efter behandling av föreskrivna ämbetsverk och myndigheter samt efter vidlyftiga utredningar av Kungl. Maj:t i konselj den 27 mars 1925 bifölls med föreskrift, att Bengtsfors från och med den 1 januari 1926 skulle såsom köping bilda en jämväl i fråga om skolväsendet från Ärtemarks socken skild kommun.
De festligheter, som i samband med Köpingbildandet den 31 december 1925 nyårsaftonen ägde rum, skildras av samtida vittnen så:
Inledningen gjordes med supé på hotell Mårten för fullmäktige och nämnder samt de övriga, som önskade deltaga. Fullmäktiges ordförande disponent Frohm framförde samhällets tack till köpingskommittén för den lyckliga lösning, Köpingfrågan fått. Kommissarie Lundgren uttalade en förhoppning, att köpingen måtte gå en lycklig framtid till mötes och urbragte ett kraftigt besvarat leve för den nya köpingen. Under supén anlände lyckönskningstelegram från bl.a. länets hövding, Axel von Sneidern.
Efter supén anträddes med fackelbärare och musikkår i spetsen marschen genom samhället av marschaller och elektriska lampor rikt illuminerade huvudgata till Folkets Hus, där en enkel festlighet vidteg. Festen inleddes med musik av Bengtsfors musikkår, varefter kommunalfullmäktiges ordförande höll ett hälsingsanförande. Musiken spelade så "Vår Gud är oss en väldig borg", varefter talarstolen bestegs av kyrkoherden Boman, som med utgång från Petri första brev 3 kap. 10 och 11 verserna höll en stämningsfull nyårsbetraktelse. Därefter sjöngs psalmen "Herre signe Du och råde", musiken spelade Stenhammars Sverige, varpå kommissarie Lundgren gav en synnerligen intressant och saklig redogörelse för samhällets utveckling. Efter sång av folkskollärare Oscar Gustafsson från Laxarby avbrändes ett vackert fyrverkeri. Antal deltagande personer i festligheterna utomhus uppskattades till 4.000 personer.